Man kan väl säga att Lars Gunnar föddes till världsreporter emedan han kom till världen samma år som världskriget bröt ut med stora, feta rubriker på tidningarnas förstasidor.
Bland Sveriges Radios utrikeskorrar under de senaste 30-35 åren räknas Lars Gunnar Erlandson till en av de stora. Ja, till och med större än många i hans födelsetrakt Åseda och studieort Vetlanda hunnit ta till sig.

Lars Gunnar är således född 1939 i Åseda och avgick med pension från Sveriges Radio 2005. Men han medarbetarskap vid SR slutade inte därmed.
Allra senast lät han höras i ett mycket intressant program som han kallade Världens roligaste man. Det var den danske humoristen och pianisten Victor Borge som Lars Gunnar följt i spåren.de träffades första gången vid ett lunchmöte med korrespondentkåren i Washington 1993. Programmet om Borge sändes i december i fjol och januari i år.
Men Lars Gunnar hade dessförinnan, efter pensionärstiden, också gjort en uppmärksammad programserie sommaren 2005 med fortsättning 2006. Det var en serie som bestod av fem avsnitt med huvudrubriken ”Trettio år i världen”. Den programserien blev också utgångspunkt för hans bok ”Mitt liv som röst”.

Om Lars Gunnar kan sägas att han sedan studietiden både i Åseda och Vetlanda hade ett stort intresse men också fallenhet för revy och teater. Men nu blev det i stället media och kanske var det pappan Gunnar Erlandsson, till professionen yrkesmålare, som förde in sonen på skrivandets bana. Vid sidan av yrkesarbetet var nämligen Gunnar Erlandsson lokalkorre först på Smålandsposten och senare VP. Det var till en början främst idrottsrapportering från Åseda som han skötte men så småningom blev det även andra nyheter.

Som 14-åring fick Lars Gunnar vikariera som hockeyskribent för sin far och det gick riktigt bra. Men Lars Gunnar hade redan under den tidiga skoltiden visat fallenhet för uppsatsskrivning. Under gymnasieåren i Vetlanda var Lars Gunnar samtidigt lokalkorrespon-dent för VP i Åseda. Men då och då hände det att hans pappa fick vikariera för sonen och mamma Olga fick agera inläsare till VP av de färdigskrivna manusen. Undertecknad var den på VP som för det mesta fick ta emot meddelandena från Åseda. Det var alltid nöjsamt genom att referaten var välformulerade och inläsaren tydlig i sin framtoning.

Efter gymnasieåren hade Lars Gunnar sin allra första utlandstjänst på Svenska Amerikanen Tribunen. Efter den ettåriga sejouren på tidningen i Chicago reste han runt i USA och delgav sedan vid hemkomsten sina intryck i artiklar för FLT-press och Vetlanda-Posten. Då hade vi hunnit ett stycke in på 60-talet.

Han pluggade efter hemkomsten en tid vid Stockholms universitet och var bl a redaktör för studenttidningen Gadiamus. Så började radiotiden 1966, omväxlande vid kultur- och samhällsredaktionen. Från början av 1970-talet blev inriktningen mer och mer utrikesnyheter. 1975-1977 kom första utlandsförordnandet som blev mellan östern med placering i Kairo. Sedan har förordnandena växlat, förutom Mellanöstern, Asien, Albanien, Latinamerika och USA – länder som han skaffat sig god kännedom om.

I förläsningar på hemmaplan har han med sin distinkta och klara röst på ett kunnigt och engagerat sätt berättat om sina upplevelser. De finns ju också återgivna i hans nyligen utkomna bok ”Mitt liv som röst”, som är den tredje boken i hans produktion. Han har mött Yassir Arafat, Indira Ganhi, Moder teresa och andra personer av hög dignitet inom världspolitiken men också följt flera av våra svenska ministrar och kungahusets representanter under deras resor ute i världen.

Själv ha jag haft tillfälle att följa Lars Gunnar från det att han var tonåring. Av en tillfällighet fick jag göra tidningsintervjun inför hans 50-årsdag. Jag råkade nämligen befinna mig i Washington dagarna innan den 14 mars 1989.
Under den intervjun stack Lars Gunnar inte under stol med utan att den skolning han fick på den lilla regionala tidningen i Vetlanda haft betydelse. Bland kolleger har också Lars Gunnar märkt att de som har denna bakgrund anser att det är den bästa skolning som man kan få inför mediauppgifter i större sammanhang. Man blir respektlös på något sätt att närma sig nyheterna menar Lars Gunnar.

Tillsammans med stockholmsfödda makan Lena, som, bl a arbetat på Utbildningsradion, och de två utlandsfödda barnen Rina och Dan har familjen sommarbostad i Klavrestömstrakten. Där ingår bl a kräftfiske i Lars Gunnars hobbyintressen. Rina är f ö gift och bosatt i Göteborg och driver en restaurang tillsammans med sin man. Till sist, Lars Gunnar, ett särskilt tack för att Du alltid hörsammat min inbjudan under dina sommarferier att gästa min rotaryklubb och där berättat om dina spännande upplevelser ute i stora världen. Att dina föredrag varit uppskattade – det har tillslutningen vid de här tillfällena varit ett talande bevis för.

Sedan utbringades ett fyrfaldigt leve för Lars Gunnar, och Arne Jacobsson fortsatte:

Härmed namnger vi detta klassrum till ”Rum Lars Gunnar Erlandson”!