Tal av Lars Gunnar Erlandson
vid ceremoni i Withalaskolan 28 mars 2009
|
Det är en stor ära att få ett rum i Wihalaskolan uppkallat efter mig. Jag känner mig djupt rörd. Jag är glad över att så många av mina vänner har kommit hit, också långväga ifrån, bland annat från Göteborg, Ludvika, Lidingö och Djursholm. Jag återkallar minnen från min tidiga skoltid ? Först i Åseda. Där var Astrid Pehrsson en sträng lärare som slog de elever som inte kunde så mycket med linjal på fingrarna. Detta slapp jag eftersom jag hade lätt för mig i skolan. Det var en idyllisk tid i Åseda både i småskola, folkskola och realskola. Många minnen gör sig påminda. I realskolan härskade Yngve Janson som rektor, han bodde i 10-15 år på Nya Hotellet, rum nummer tre, strategiskt beläget i centrala Åseda. Eftersom ingen elev fick vare ute efter 22.30 kunde han där hålla koll på dem som var ute sent. Jag tog realen 1956 utan att veta vad jag skulle göra. Jag hade talat med Arbetsförmedlingens chef som föreslog Flybo torvmosse. Men innan jag hann dit såg jag en annons i Smålandsposten: Åsedahus sökte kontorist. Jag sökte och fick jobbet trots begränsade kunskaper i maskinskrivning och enbart realexamen som merit. Jag skrev nu i Vetlanda-Posten från Åseda, fortsatte med detta. Min vän Jan Johannisson tog realen ett år efter mig och nämnde att han sökt till det nya gymnasiet i Vetlanda. Han uppmuntrade mig att söka. Vi kom båda in och det nya livet som inackorderade i hyresrum i Vetlanda började. Vi tog initiativet till en revy, som vi skrev, och framförde tillsammans med några av skolans förmågor: Läroverk i huvudverk. En av sångerna lät så här ungefär:Bo liten stad vid liten sjö Enligt broschyr paradismiljö Paradis okej för längesen Numera offer för bildningen Läxor glömmes bort i vettlös fart Dumma rektorn kalla oss för kart Be elev minnas alla tal Elev räkna tal som ej var tal Kulturbarn icke ta i tal Alla hopa utom kulturbarn ren idiot Icke tycka magister Tycka magister trister Icke tycka mycket bråk Tycka bråk är tråk Kulturbarn icke tycka algebra Allahopa utom kulturbarn inget att ha. Vi hade en bra regissör, Ingrid Dahlberg, och henne gick det ju bra för. Jag ska inte uppehålla mig så mycket vid livet efter de fina åren i Vetlanda mer än att jag var i USA ett år som journalistpraktikant, studerade vid Stockholms universitet, var redaktör för studenternas tidning Gaudeamus innan jag började på Sveriges Radio 1966. Där stannade jag i olika funktioner i 39 år, jag bodde utomlands i cirka 20 år, jag har besökt cirka 95 länder i världen. Om en utrikeskorrespondent ibland kallas för handelsresande i elände kan jag bara erinra om att jag var med om att bevaka Sveriges guld i handbolls-VM i Egypten 1999, jag såg alla matcherna, och jag bevakade Eurovisionsschlagerfinalen i Jerusalem 1999 när Sverige vann Europaguld genom Charlotte Nilsson (Perelli) som sjöng ?Take me to your heaven?. Som slutkläm vill jag citera min svensklärare Harald Sjöberg som alltid gav mig bra betyg i svenska och i uppsatsskrivning. Han var specialist på författares kärleksliv. Vid ett tillfälle tittade han en vacker ung dam i ögonen i klassrummet, Birgitta Zakeusson-Heidar brukar citera detta: Sitt inte där och se så frestande ut. Jag vill också tacka Arne Jacobsson för det fina talet, Bosse Heindorff som svarat för arrangemangen, Torgny Samuelson som spelar som en pianist och Georg Frisk som sjunger som en sångare.
|